känslan av att vara kär, sådär fruktansvärt kär
- det kan både vara bra och dåligt.
att vara kär i någon som är kär i en tillbaka, det är nog den bästa känslan vi kan uppleva!
men att vara kär i någon som inte är kär tillbaka, det är nånting man inte vill uppleva.
när man ser personen så blir man alldeles varm och man känner adrenalinet gå igenom hela kroppen
& att se honom le mot dig sådär underbart så man bara smälter
och får inte fram några som helst ord när han pratar till just dig!

jag försöker hitta ord som ska beröra, som ska få dig känna den svidande känslan jag känner
känslan av att inte duga, att inte räcka till
känslan av att vara totalt fucking värdelös

du leker med mig
jag hatar det

men förstår aldrig förens den råa ironin slår mig hårt över ansiktet
och jag upprepar att göra samma misstag

ber om ursäkt om och om igen för något jag inte borde ursäkta mig för tills jag glömt varför jag ber om din förlåtelse

jag blir stum, skakar i ångest och väntar med ögonen stadigt riktade mot mobilen
inväntar det ögonblicket då du åter behagar dig besväret att kontakta mig
var dum nog att tro på dig när du sa att du inte är som honom. 

ändå är det tanken på dig som får mig orka. 
dina varma och kärleksfulla ord som känns som varsamma händer runt mitt hjärta..
som smeker min själ..

du suddar ut min trasighet
och är för kär för att våga säga ifrån när du gör mig illa

och till henne, måste du ha alla för dig själv?
det räcker väl med en?