en kamp
under flera år har jag haft en ätstörning som gör att jag går upp och ner i vikt, jag väger idag 45,4 kilo och jag ska väga 60 så jag är ganska så underviktig.
när folk säger att jag är alldeles för smal så får det inte mig att må bättre, jag mår så fruktansvärt dåligt över att jag går ner i vikt.
när jag ser mig själv i spegeln ser jag mig själv som att väga 100 kilo.
om jag är deprimerad så går jag ner i vikt.
ibland när jag äter, så kan jag trycka i mig hur mycket som helst utan att spy så anorexia är det ju inte.
och ibland får jag knappt i mig nånting för jag blir illamående av att se mat.
jag får konstiga blickar ibland för att jag är så liten och jag har vant mig vid det, men förut var det jättejobbigt.
jag vill inte att ni ska tro att jag skriver det här för att få uppmärksamhet, för så är det verkligen inte!
jag vill bara att ni ska veta att jag faktiskt har en ätstörning och jag kämpar med min vikt varje dag.
första bilden är tagen för några dagar sen, och den andra är ifrån igår.
Att bli kallad smal är lika jobbigt som att bli kallad fet!
Du verkar som en tjej verkligen kämpar med din vikt! Och som är en stark tjej!
Jag hoppas att det blir bättre och kom ihåg att kämpa på och glöm aldrig att ingen har rätt att kalla dig för smal och spinkig! Stå upp för dig själv!
Du är väldigt fin och hoppas att allt kommer att bli bra!
Strunta i alla blickar och kommentarer, det hjälper inte att lyssna på dom fast jag vet hur jobbigt andras dömande är! Antagligen brist på hjärnceller om dom inte kan hitta nåt annat att säga!
Hoppas att det bli bra och kämpa på i alla lägen! :)
