tjenare, måste kolla om det funkar att mobil blogga haha!
gjorde iaf nationella, men fy vad nervös jag var alltså!!
just nu har jag matte, jag hänger inte med alls eftersom jag lyssnar på musik och bloggar då! slutar om 35 minuter :))
då ska jag gå upp till matmästarn och hälsa på min morbror!
sen ikväll ska jag träffa kajsa! men nu ska jag ha matte, heddåå!

Lazy var 6 månader då jag kom till världen, jag tror det är anledningen till den otroligt starka relationen vi hade! Min moster hade alltid velat ha en hund så den 28 juni 1995 skaffade hon Lazy.
Lazy var min bästa vän, mitt allt under hela min uppväxt, vi gjorde allting tillsammans, allt från att åka längdskidor på isen till att äta pannkakor i samma skål. Hon var den jag delade mina hemligheter med, för liksom jag visste ju att hon inte spred dom vidare!
Jag var så himla lycklig över att ha den underbara hund i mitt liv, utan att behöva prata gjorde hon mig alltid så himla glad.
När Lazy hade blivit några år fick mormor och morfar ta hand om henne, och då kunde jag träffa henne mer och mer varje dag! Hon kunde springa fritt på en stor gård istället för i en liten lägenhet som hon gjorde hos min moster!

Men åren gick och Lazy blev äldre, tröttare & tjockare. Hon var inte lika sprallig och inte lika hoppig när man träffade henne. Det var då jag fick reda på det värsta, hon hade fått cancer i underlivet. Då jag fick det otroligt hemska beskedet blev ingenting sig likt, jag blev tröttare och mer ledsen för varje dag som gick.
Dom opererade Lazy i hopp om att det skulle bli bättre, det blev det! Ett tag..
Så då fanns det ju bara en sak att göra till slut, eftersom Lazy var så trött att hon inte orkade gå ut och gå, inte ta sig upp för trapporna, hon orkade ingenting.
Då bestämdes ett datum, 13 september år 2010
Den dagen skulle min bästa väns hjärta sluta att slå, jag skulle aldrig mer få träffa min bästa vän som jag har känt sen den dagen jag föddes.
Dagarna gick och så blev det den 13:de, jag hade tagit ledigt från skolan för tanken av att sitta på skolan och veta att min bästa vän skulle dö ville även döda mig inombords. Så jag följde med!
Jag och mamma åkte till mormor där hon, en veterinär & såklart Lazy vara där.
Jag gick till hennes favorit träd när hon låg, där även hennes aska ligger idag för att få träffa henne en sista stund för mig själv. Jag hade liksom inte förstått att det hemskaste som finns, cancer, skulle ta henne i från mig. Jag kunde inte hålla tårarna inne, jag grät i vad som kändes flera dagar.
Jag tog fram en filt och satte mig på den, Lazy kom och la sig i mitt knä och tittade på mig med sina vackra bruna ögon, hon visste själv vad som skulle hända den där dagen! Sprutan gick in i hennes päls och efter några minuter slutade hjärtat att slå. Allting svartnade och jag kunde inte sluta gråta, det var den värsta dagen i mitt liv!